om bloggande och att vara 140 mil uppåt i landet

hej mina vänner & alla andra som klickat sig in hit..

jag känner mig lite off på det här med bloggandet, mer är någonsin tror jag faktiskt.
jag började för flera år sedan, först på låsta bloggar där jag mest skrev om hur mitt hjärta blödde. sidorna fylldes av emotionella texter, (och bara jag fick läsa).
sen flyttade jag till wordpress, startade upp något som började kännas som ett mysigt rum, ett krypin med bilder, bara en massa fina grejer, musik och ja, allt möjligt som gjorde mig (och andra) glada. den bloggen inspirerade både mig själv och andra, och det kändes så himla bra. men efter några år, på bara en dag eller två, då förvandlades den till något annat. en enda person förstörde den totalt genom elaka ord. även efter att de försvann, raderades, så fanns de kvar i mig. mitt fina rum var förstört. jag fortsatte att publicera inlägg en liten tid – men sen försvann personer ut mitt liv, jag började planera för ett nytt liv, med nya saker att inrikta mig på, kämpa för, se fram emot. jag beslutade mig för att invänta vägledning och ta det som det föll sig.
tänkt & gjort, efter ett par ångestdagar visste jag att jag fattat rätt beslut, med resultatet av att jag började må som en prinsessa. tiden tickade, en månad gick, och jag skapade mig ett nytt rum, nämligen detta som ni står i alldeles just nu. jag ville att det skulle kännas som ett brev utan slut till personer som jag vill inspirera och dela med mig av saker till, och så började det.
de senaste två åren har dock vänt uppochner på mitt liv, på ett bra sätt förstås. jag har gift mig. jag bor med min björn uppe på en backe i världens mysigaste lya, och viktigast av allt – vi delar på livet och allt vad det ger oss i med och motvindar.
kontentan är alltså att all min inspiration och all min energi läggs numera på viktiga saker än mina skapade bloggrum, och därav tryter inspirationen just här inne. men tack alla fina som klickat sig in i mina rum under de senaste åren, tack för fina ord och för att vi har kunnat inspirera varandra. hur det än blir med detta rummet framöver så kommer jag fortsätta kika in i era, många av er inspirerar mig verkligen.

innan jag slutar skriva måste jag bara visa er några saker..

i torsdagsförmiddag kändes våren som ett faktum hemma i k-hamn

med solen i ögonen körde vi mot ronnebys flygplats

efter ett stopp i stockholm och några timmar uppe i luften flög vi över skellefteå och landningen började vankas

här uppe bor vi + svägerska hos mina svärföräldrar samt katterna

för första gången har jag smakat macarons!

igår påväg hem från stan såg vi ett gäng renar som flydde sin väg

vi ska vara här uppe i en och en halv vecka, njuta av vintern, gott sällskap och så vidare. just ikväll är björn + svärfar febriga och eländiga, så tills hela gänget känner sig som vanligt igen håller vi oss nog inne. men det funkar ju det också, beundrade nyss hur snön gnistrade i skenet. nog är det vackert, eller hur?

hoppas ni mår jätte bra, kram&adjö alla fina!

1 kommentar

Filed under livet

One response to “om bloggande och att vara 140 mil uppåt i landet

  1. Su

    Du har varit, och är, inspirerande!

    Ta hand om dig, kram! ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s