208 dagar senare..

(fortfarande lika kär.)

om tacksamhet

jag är tacksam över att jag får somna bredvid min bättre halva varje natt. och trots att vi egentligen är ifrån varandra alldeles för länge om vardagarna just nu när båda jobbar heltid, trots det tänker jag på honom hela tiden. kan inte låta bli. och jag som alltid tyckt att ringar är besvärliga och bara gör så att det kliar i mina fingrar –  jag har inte varit utan mina fina ringar en enda dag sen bröllopet. och det har resulterat i att under guldet är mitt skinn som vitast och fingret smalare än det varit.
jag har blivit ett med mitt livs kärlek, och det kommer jag alltid förbli tacksam för. så ringarna kommer alltid sitta kvar där de är nu, mitt skinn kommer bli vitare & fingret kommer kanske bli smalare – och samtidigt kommer kärleken fortsätta växa.
(det slutar den aldrig att göra.)

min vackre prins & jag

för en månad och en dag sen dansade jag och björnen bröllopsvals till denna fina.

dans, dans, dans

tänker tillbaka på hur galet kul och fint allting blev tack vare alla fina vänner som engagerade sig, är så glad, så glad.. och teds höftvickande var helt otroligt, kolla videon lixom, så himla grym!

min man och jag..